Nu har det gått en tid...

Hej alla som har varit här och läst!
tack för alla fina stöttande kommentarer. Det har verkligen betytt mycket för mig.

Nu har det gått några år sedan jag skrev det första inlägget och det har hänt en hel del.

Min lilla pojke har hamnat i en fantastisk klass med en fantastisk lärare och en fantastisk assistent.

Min lilla pojke har ADHD.
Det förklarar en del. Både vad han har gått igenom och vad "pedagogerna" inte har förstått eller sett.

Det jag och min man har förstått idag är att när dagiset, förlåt förskolan, beskrev vår pojke som galet tokig, skrikig osv så använde vi de referenser vi hade hemmifrån. Och "galet" hemma var lugnt i jämförelse med hur de hade det på förskolan. Det vi har förstått i dag som aldrig riktigt kom fram är att förskolan, tillsammans med vår pojke, hade ett rent helvete.

Så är det inte idag. Tack och lov.
Bra skola, bra pedagogik och en mycket mer harmonisk kille.

Kram till hela världen!
/ Happy Mum

Vinden har vänt!

Tänk vad som kan hända bara genom att byta avdelning...

Det var ganska längesedan jag skrev. Luften gick ur mig och jag kände hur jag bara blev trött, jag slutade dessutom att vara arg och accepterade att alla inte är skapta för att ta hand om barn. Med eller utan utbildning. En utbildning betyder inget om man inte använder de kunskaper man lärt sig. Har jag lärt mig.

Nu, efter sommaren bytte Hugo avdelning och - hör och häpna - han har fått mer beröm på fyra veckor än han fått sammanlagt på 1,5 år. Jag blir både glad och mycket ledsen. Ledsen för att Hugo har fått gå igenom nästan två år utan uppmuntran, utan glädjen att upptäcka och lära sig nya saker, utan glimten i ögat hos en vuxen som "ser" honom...

Ledsen för att jag själv tvivlade på honom och trodde att det kanske var så att det var "fel" på honom. Det var fel på mig som inte såg vad det egentligen handlade om - olyckliga och otillräckliga pedagoger.

Jag är däremot lycklig nu över att det han inte fått under nästan två års tid tar de igen med råge på den här avdelningen. Hugo har blivit lyckligare. Vi bråkar inte lika mycket hemma, han slåss inte lika mycket och han gillar att argumentera och diskutera!!! Han trivs och längtar till dagis redan på lördagen. Det värmer mitt hjärta och nu ser jag framåt istället för blickar bakåt över det som varit.

Alla mammor och pappor - ge inte upp på era barn. Känns något fel är det säkert det. Stå på er och lita på er egen intuition - den säger mer än fakta.

Stora varma och hjärtliga kramar
från en fd förtvivlad mamma

Lycklig Mamma/: )