Förvaring eller pedagogik?
Jag är förtvivlad.
För drygt ett år sedan flyttade vi från en stor kommun - till en liten kommun. Drömmen om hus på landet blev verklighet och allt var toppen. Så började min son - vi kallar honom Hugo - på dagis. Det var inte som vårt förra dagis. Vi visste inte att det första dagiset var ett av ett av Sveriges bästa. De hade en pedagogik som gav Hugo en bra självkänsla, en god kontakt med vuxna, en upptäckarglädje och en kreativitetsutveckling som vi bara tog för givet var varje barns rättighet. På vårt nya dagis höjer "pedagogerna" rösten och skriker åt Hugo. Ljudnivån är så hög att de sätter på hörselkåpor på honom! De säger att han saknar empati. De säger att han är elak. De säger så mycket som verkligen inte är sant. Vårt nya dagis är inte bra för honom. Och vi har inget alternativ...
Det är klart att det finns alternativ.
-Byt dagis!
Finns inget att byta till.
-Skaffa dagmamma!
Finns bara en och hon kan inte ta emot fler barn.
-Sluta jobba!
Jag har eget företag - ska jag lägga ned?
Hugo är en extremt livlig kille. Det har varken vi, eller vårt förra dagis, sett som ett problem. Det gör vårt nya dagis.
"Jag vet nog vad du tänker. Gå bort därifrån!" - en mening som jag hör dagispersonalen uttala allt för ofta.
Vi (Hugos mamma och pappa) brukar ha samtal med pedagoger och dagispersonal om Hugo. Vi lär dem hur man ska hantera honom för bästa möjliga kontakt. För bästa möjliga dag. Det verkar uppriktigt sagt som om de skiter i vad vi säger. Och hur han mår. Hur kan man jobba med barn och vilja så illa?
Vad ska jag göra? Vad ska vi göra? Är det någon som har varit med om liknande situation?
Jag vill förbli anonym eftersom jag inte vill råka ut för ngt i min kommun. Vet du vem jag och min familj är, så snälla använd inte våra namn i dina kommentarer. Vi vill inte att det här ska förvärra för Hugo. Som sagt - här känner alla - alla.
Förtvivlad.
