torsdag 3 maj 2007

Jag ska döda alla fröknar!


Jag möttes i dörren av en mycket arg förskollärare!

-Nu har jag sagt det till Hugo och nu säger jag det till dig. Jag varnade honom! Om han sa det en gång till skulle jag säga det till hans mamma!
-??? En lång tystnad. Åh nej, tänkte jag snabbt, hoppas hoppas hoppas att det inte är något allvarligt. Vad är det som har hänt? Jag klarar inte av mer!
-Tre gånger har han sagt att han ska...Döda alla fröknar!!! Förstår du! Hur kan man säga något sånt?

Då, äntligen, sa jag något. Tänkte pedagogiskt, förklarade med mild och vänlig röst att:
-Ja du "Gunilla", Hugo är väldigt intresserad av döden just nu. När han blir arg ska han till och med döda oss - mamma och pappa. Han vet inte riktigt vad det betyder men han testar ordet just nu. Och han märker på oss vuxna att det funkar ganska bra att använda ordet döden...Alla vi vuxna blir ju förfärade...Han får precis den effekt han vill ha. Jag tycker att ni ska förklara för Hugo att man kan bli ledsen om man säger som han gör och då kommer han nog...

Innan jag har hunnit prata klart vänder hon mig ryggen och går!

Jag står kvar. Alldeles paff. Gapande som en fågelholk. Sen kan jag inte låta bli att skratta - "Gunilla" tog tydligen illa vid sig.

När jag var barn och längtade efter att bli vuxen så förväntade jag mig något annat än vad jag och min familj får uppleva just nu. Det är vi som föräldrar som får uppfostra förskolans pedagoger. Jag får inte betalt för det! Det borde jag. Det borde min man få. Iallafall avdrag på maxtaxan...

Fågelholksmamman.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Snälla du gå till förskolans rektor! Både för Hugos skull och andra barns.
Lycka till.
/Carolina

Anonym sa...

Stackars Hugo. stackars er, men det här måste fram. Det spelar ingen roll hur obekväm sanningen är men så här får det inte gå till.

/Annika

Jag sa...

Herregud!!!!
Jobbar på förskola själv där det finns två avdelningar. "Den andra" avd har liknande tendenser som pedagogerna (???) på din stackars stackars Hugos förskola. Vi har talat med dem om förhållningsätt, talat med chefen om att våra barn gråter och vill inte gå dit den enda dagen de tar emot våra barn. Föräldrarna mår dåligt av det. Men ingenting händer!!!
Tala med chefen, snälla, det måste vara föräldrarna såna här saker kommer ifrån, annars viftas det bara bort som avundsjuka eller konflikt tjuriga pedagoger emellan.
Jag hoppas att du har modet. Och jag råder dig att göra det jag hatar allra mest, tala med de andra föräldrarna. Vad tycker de om avdelningspersonalens pedagogik? Följer de läroplanen? Det är vår skyldighet som pedagoger,lagens tydliga språk.

Kommer följa dig och hejja på er familj. Sånt här kan påverka ett barn för livet...
Och barnen är ju det viktigaste vi har.

Stor kram!!!